Egentligen

Jag borde vara på jättedåligt humör. Jag borde mest gå runt och svära och sparka på saker.
För att den bok jag beställt på biblioteket inte var rätt geografibok.
För att jag då inte kan lämna tillbaka den jag köpte på Akademibokhandeln för dyra pengar.
För att den historiaboken som jag också beställt inte behövs än men jag tar lik förbannat med den från biblioteket och går runt och släpar på genom hela stan under alla ärenden.
För att jag inte hittade Mando Diao's senaste skiva på Åhléns.
För att de byggde om.
För att allt var så tungt att bära.
För att min väska tydligen bestämde sig för att den var överpackad och gick sönder i handtaget.
För att det var så förbaskat varmt.
För att det regnade när jag kom upp från tunnelbanan på hemvägen och jag på den korta biten hann bli genomblöt.
För att mina skor klämde och gjorde ont.

Jag borde vara på jättedåligt humör. Jag borde mest gå runt och svära och sparka på saker. Men det där leendet jag fick från den söta killen i tunnelbanan när vagnen svischade förbi fick mig att le och plötsligt kändes inte min dag så jobbig där jag gick på perrongen.