Skräckfenomen: Tvättstugan

I hela mitt liv har jag varit van vid att ha egen tvättmaskin och torktumlare i Radhuset. Nu när jag har flyttat till 20 kvadrat så är det av platsbrist, som man förstår, inte längre möjligt. Så när högen av smutstvätt bara blir större och större blir jag bara nervösare och nervösare.

"Nä, är nog dags att boka tid nu.." tänker jag och går långsamt ner i källaren och skriver upp mitt namn på bokningslistan med lätt darrande hand. Mellan 10 och 16 blir alldeles lagom.

Klockan blir 9. Kvart över. Halv. Och 10.

Tar den överfyllda tvättkorgen och lite tvättmedel och tar mig ner i källaren utan att snubbla i den branta trappen trots att jag inte ser ett skit. Jag startar en maskin och går sedan upp till lägenheten igen.

Allt gick bra. Så varför blir jag då så nervös av tvättstugan? Själva tvättandet i sig har jag ju inget emot. Men det är mer känslan av att alla mina kläder finns där nere och kan ses av vem som helst som nyckel dit (dvs. varenda en i huset). Och med kläder syftar jag inte på mina jeans eller tröjor. De ses ju av varenda jävel på stan när man är ute. Det är underkläderna jag snackar om. Det känns privat. Mina underkläder. Och där nere ligger de i tvättstugan. Obevakade. Det värsta skulle väl vara om man glömde kvar nåt som någon annan sen hittade... Usch.

Kalla kårar.