Den här veckan har det verkligen inte hänt någonting... förutom middagen igår med mina tre bästa kompisar. Och det är i sådana här lägen man inser nackdelarna med att bo själv. Man är ensam. Jävligt ensam, till och med. Och det är vid sådana här tillfällen jag verkligen behöver mina vänner! Och det är klart, jag pratar ju med någon av dem varje dag men jag behöver få träffa dem. Känna lite social kontakt. I verkligheten. Inte genom en telefonlur.

Men det är svårt. Jag har semester men de jobbar fortfarande. Och sen har ju alla pojkvänner som de vill träffa. Självklart. Med rätta. Skulle jag också göra mest hela tiden. Om jag hade en. Så att pussla ihop en trevlig kväll eller en slapp eftermiddag i parken är inte alltid lätt. Speciellt inte om man vill försöka få ihop oss alla fyra tjejer. Så då sitter jag här ensam. I min lägenhet. Men fan! Den är ju i alla fall jävligt snygg.