The street style

Ensam i lägenheten hela dagen. Kompisarna jobbade eller var med sina pojkvänner. Hade ingenting för mig. Förutom att städa vilket jag totalvägrade. Just idag i alla fall. Då gav en del av min hjärna idén att hey, varför inte ta en promenix till Gamla stan? Hälsa på E i glassbaren kanske?

Så jag masade mig ur lägenheten och började promenera. Efter ett tag blev något jävligt klart för mig. Ju fler människor jag passerade, ju tydligare blev mönstret. Nästintill alla promenerade i tvåsamhet, hållandes händer och de såg sådär behagligt nyförälskade ut.

Jag var den enda som gick ensam. Kände mig mer och mer nedstämd av det faktum att jag inte hade någon att promenera med (vet att självömkan inte var en del av Lyckliga Singel-planen men ibland kan jag inte hjälpa att lite sipprar fram genom barrikaderna...). Men imorgon är en annan dag! Ska försöka tänka positivt då! Men var det inte min kompis B som föreslog att De Tre Pojkvännerna skulle vara med på tjejmiddagen imorgon? Och ekvationen 7 personer delat på 2 blir ju den enkla lösningen 3 par och 1 singel... men de ska nog gå bra för de killarna är, som tur är, trevliga och roliga att umgås med (se där! en positiv tanke!).