Evolution of Dance

Göteborg

Imorrn bär det av till härliga Göteborg! Med flyg dessutom.

Fast jag kommer (tack och lov) flyga i ett plan där en naken människa skulle anmälas för förargelseveckande beteende.

Till skillnad från denna flight...

Ha en trevlig midsommar!

Nu ska jag ut och segla hela helgen.

Åter på söndag kväll!

embryo

embryo said...
vardagen är vekcans förbränningsmotror det är då allt okcså ingnenting händrer det är det spännandevar tvätten torr det undrar jag nu yo

Det här känns stort! Trodde aldrig att en av de första kommentarerna i bloggen skulle komma från embryo (lönar sig att kommentera hos andra alltså)!

Saknar ord...

Förjävligt helt enkelt

Idag är bara en sån där helt överjävlig dag. Fast inget särskilt har hänt... allt känns bara jobbigt (vilket inte inverkar på ett positivt sätt att bli Lycklig Singel eftersom jag, som alltid när jag blir lite smådeppad, känner att det skulle vara skönt att vara del av en tvåsamhet och på så sätt blir ännu deppigare).

Vet inte varför, men har en överhängade lust att sätta mig på söder med en kall öl i den ena handen och en cigg i den andra (trots att jag inte ens röker...) och beklaga mig inför en kompis om hur förjävligt livet är. Om hur lång tid tvätten tog på sig att torka. Om såret på tummen som gör ont när jag diskar. Om det molniga vädret. Om hur trött jag är (trots att jag häller i mig receptfritt läkemedel, i folkmun så kallat kaffe, så hjälper det inte mer än en timme eller två).

Om hur olycklig singel jag är (fan var ju positiva tankar som gällde...).

Äh, dags att kolla om tvätten torkat.

Skräckfenomen: Tvättstugan

I hela mitt liv har jag varit van vid att ha egen tvättmaskin och torktumlare i Radhuset. Nu när jag har flyttat till 20 kvadrat så är det av platsbrist, som man förstår, inte längre möjligt. Så när högen av smutstvätt bara blir större och större blir jag bara nervösare och nervösare.

"Nä, är nog dags att boka tid nu.." tänker jag och går långsamt ner i källaren och skriver upp mitt namn på bokningslistan med lätt darrande hand. Mellan 10 och 16 blir alldeles lagom.

Klockan blir 9. Kvart över. Halv. Och 10.

Tar den överfyllda tvättkorgen och lite tvättmedel och tar mig ner i källaren utan att snubbla i den branta trappen trots att jag inte ser ett skit. Jag startar en maskin och går sedan upp till lägenheten igen.

Allt gick bra. Så varför blir jag då så nervös av tvättstugan? Själva tvättandet i sig har jag ju inget emot. Men det är mer känslan av att alla mina kläder finns där nere och kan ses av vem som helst som nyckel dit (dvs. varenda en i huset). Och med kläder syftar jag inte på mina jeans eller tröjor. De ses ju av varenda jävel på stan när man är ute. Det är underkläderna jag snackar om. Det känns privat. Mina underkläder. Och där nere ligger de i tvättstugan. Obevakade. Det värsta skulle väl vara om man glömde kvar nåt som någon annan sen hittade... Usch.

Kalla kårar.

Ikväll

Då är det då äntligen dags för ännu en VM-match för Sveriges del. Utan att ha den minsta jävla aning så tror jag på 0-0. Fast jag hoppas ju givetvis på svensk seger. Who doesn't?

Men hur var det nu...? Vi var tvunga att vinna eller spela oavgjort mot England för att gå vidare. Men då måste också Paraguay vinna över Trinidad/Tobago för att vi ska gå vidare vid eventuell oavgjord match mot England. Eller var det tvärtom? Att Trinidad/Tobago skulle vinna över...? Fan, det är bara erkänna. Jag är lost...

Ska iofs se matchen ikväll med min kompis och hennes pojkvän och alla hans kompisar. De måste ju vara insatta i läget. Så kan kanske fråga dem. Fast då kanske man framstår som korkad inför något (för dem) så självklart som vem som måste vinna vad för att ta poäng.

Bäst att bara titta på matchen och hålla käften. Helt enkelt.

Snart är det midsommar

Klicka här

Visste du att...

...en människa i genomsnitt tänker 30 000 tankar per dag?

Jag har en plan

Singel. Känns som att ordet andas en sorts frihet. Jag bestämmer till 98 % över mig själv (de resterande 2 % är chokladberoendet boss över. På nått jävla konstigt sätt så har den delen alltid veto när man promenixar förbi konfekthyllan på ICA...).

Men ordet andas också ensamhet. Ensam tandborste. Ensamma nätter. Och ensam jävla fiskfilé i stekpannan. Och ibland ömkar jag mig själv till den grad att jag går runt och deppar en hela dagen.

Inte blir det bättre heller för att mina tre närmaste kompisar numera tituleras Flickvän. Till och med min kompis, och till lika f.d. supersingeln, B har numera stadgat sig med en pojke. (är såklart glad för deras skull men blir så påtagligt att man själv är ensam...)

Men jag har en plan! Jag ska bli Lycklig Singel. Japp, det finns faktiskt något sådant. Tror jag... Nu när sommaren är här ska jag gilla läget, så att säga. Tänka positivt, flörta och tänka ännu lite positivare. TVINGA mig själv att tänka positivt.

Jag ska bli testperson i min egen studie. Syltis i provrör. Kommer inte sluta med någon C-uppsats men kanske ett lyckligare jag!?

Stay tuned...

Ne-Yo No No

En relativt ny världstjärna på artisthimlen. Här. I Stockholm. På Berns.

Ne-Yo.

Vi hade hoppats att vår kompis B skulle kunna fixa in oss. Så blev inte fallet. För det hade redan sålts 1200 biljetter. Kapacitet full. Inga fler. Fuck off.

Så vi var så tvugna att ta vårt pick och pack någon annanstans. Vi hamnade tillslut på Flyt där det blev en drink på den behagligt guppande båten i skymningen.

Inte så dumt det heller.

Klockan är... en uppfinning

Saker jag hatar med mig själv #1

Hur jag även under de mest seriösa samtal/inlägg/mess/you name it, alltid måste klämma in ett dåligt skämt mot slutet...

Längtar du hem?

Sedan jag flyttade för lite mer än en vecka sedan så har frågan ställts så många gånger. Från kompisar, arbetsgivare och såklart.. mina föräldrar. Längtar du hem?

Om jag längtar hem?

Frågan är svårare än man kan tro att besvara. För mitt gamla hem, hos mamma och pappa, där jag har bott i hela mitt liv längtar jag till. Men det är inte längre "hemma". Var där i helgen för att fixa i ordning bilen inför försäljningen och fick en känsla av att jag var i ett främmande hus. Allt var så välbekant men... inte längre mitt hem. För där har jag ju inga saker kvar längre. Allt finns ju i den nya lägenheten.

Och den här lägenheten-med-ett-rum-och-kokvrå känns inte heller riktigt som hemma. Än. Fast till motsats från radhuset så har jag ju alla välbekanta möbler och prylar här.

Är ens hem där personerna man älskar finns eller där ens grejer står möblerade?

Tills vidare befinner jag mig någonstans mittemellan. Mellan mitt gamla hem och mitt nya. Rotlös driver jag omkring.

Vill finna en havsblå, fin kruka att bosätta mig i!

Back in business

Japp då va bredbandet up'n'running igen då. Sedan flytten så har det varit problem med att fixa en anslutning för mig. Kompitenta människor som sitter i kundtjänst, ni vet... Så nu kan jag andas igen, få mitt behov av det sociala nätverket stillat.

Andas in... och ut.